Koka makaroner anses vara den första riktiga pappaboken som fokuserar på det stora i att få barn. Den väckte stor uppmärksamhet när den kom och författaren ansågs vara en pionjär och förkämpe för delad föräldraledighet. Den är ganska bra men på vissa ställen lite ålderdomlig. Den här recensionen blir lite speciell då jag skriver mer om mina reflektioner kring boken och det jag läst. Boken är en blandning av High Fidelty av Nick Hornby och enkla dagboksanteckningar.
Författare är: Johan Nilsson och den skrevs 2002 (tryckt 2012) vilket betyder att det är en av de äldre men ändå moderna pappaböckerna som finns på marknaden.
AFFILATE-LÄNK: Inlägget är reklam för BOOKBEAT och Nextory. Länkarna är markerade med lila-text och det står inom parentes att det är en affiliatelänk.
Vem passar
boken för
- Blivande pappor/partners
- Blivande mammor (för att förstå hur en pappa kan tänka och att det inte alltid är enkelt för honom/hen)
- Vuxna personer i ett barns närhet för att förstå både barnet och pappans situation (mammors situation tror jag är betydligt mer komplex och där kan tyvärr den här boken inte bistå).
Personliga betraktelser kring boken
Eftersom jag läste boken när jag själv var nybliven pappa (min son var 6-7 veckor gammal) så kunde jag jämföra mina egna upplevelser så långt med författarens. Därför så blir denna recension lite mer av betraktande och resonerande karaktär än de vanliga recensionerna här på bloggen.
Författaren berättar om hur det var att vara pappaledig i Göteborg i början av 00-talet, i en tid då han själv tyckte att det var väldigt ovanligt att pappor tog hand om sina bebisar och dessutom framgår det att han var väldigt osäker i sin roll. Det var en tid innan smartphones och då e-handeln var i sin linda. Trots det är det ett stort igenkännande i hur vardagen förändras radikalt när man får barn; ex att jobbet känns meningslöst,. trafikbullret plötsligt blir irriterande och alkohol tappar sin lyster.
Författaren verkar ha haft ett otroligt fritt och flexibelt jobb och skriver som om orden som hamnar i boken vore hans fria tankar, lite som talspråksbetraktande eller ett informellt brev. Han jämför förälskelsen i en dejt med förälskelsen till det nyfödda barnet och är rädd att förälskelsen till barnet ska ebba ut så som en förälskelsen till en ny kärlek ofta gör.
Något som han gör bra är att ta upp amningsproblematiken. Han beskriver mjölkstockning ur ett berättarperspektiv utan undervisning eller checklistor. Det är en mycket större utmaning (med amning) än vad man kan tänka sig och det är väldigt lite information om det innan födseln. Amningen är egentligen inte något som någon pratar om innan man får barn men efter det så berättar alla vilka problem de haft. Problematik med amningen är otroligt vanligt.
Författaren är fysiskt inte en så vältränad person och har dåligt självförtroende. Just därför måste jag ge cred till honom för hans mod då han beskriver sina svaga sidor. Han får det både rätt och fel när han skriver "Man får inte ta det för allvarligt" [att ta hand om barn] vilket är helt rätt men i nästa mening skriver han "Det är enklare för tjejerna //:// de föds ju till morsor", vilket jag inte alls tror på.
Under författarens pappaledighet (början av 00-talet) så var det fortfarande ovanligt att se ensamma pappor med barnvagn i Göteborg och jag undrar hur det är nu. För i Stockholms innerstad ser jag ensamma pappor med barnvagnar varje dag och på vissa av mina promenader ser jag fler pappalediga än mammalediga. På 00-talet i Göteborg så verkade det fortfarande vara så att pappan mest var "pappaledig" under jul/nyårshelgen, somrar samt för att mamman skulle kunna laga mat hemma och städa. Där känner jag inte alls igen mig, det känns så otroligt ålderdomligt.
En rolig grej är att han skriver att "förutom med min mamma så har jag aldrig varit mer organiskt sammanhängande med någon" vilket påminde mig om när jag prövade min sons koksalts lösning (mot nästäppa) för att kontrollera hur det kändes att få koksaltslösning i näsborrarna. Den fungerade även för mig. Även själva förlossningen beskrivs och hur den gick till rent praktiskt från hur de åkte in till att de fick sitta i ett förlossningsrum och allt runt omkring. Det som slår mig är att den tekniska apparatur som användes även den redan är föråldrad, t.ex.. de pappersremsor som EKG-apparaten spottade ut sig (de är ju digitala nu för tiden).
Någonting. är sig dock fortfarande likt och det är läkarnas oförmåga att kommunicera om förhållandens tillstånd. De är extremt duktiga medicinskt men författaren påpekar, jag håller med och internationella studier pekar på att svensk vård är i absolut världsklass men däremot lyckas inte svenska läkare att kommunicera till patienterna.
Mot mitten av boken börjar författaren beskriva samtliga händelser under en dag. PÅ ett sätt är det intressant men när han skriver "tvätten i tvättmaskinen är inte riktigt klar än" så känner jag att jag kan öka lästakten lite. När vardagen beskrivs i detalj så märks tidsskillnaderna än mer. Författaren använder tygblöjor, skriver inköpslistor på papperslappar, den fysiska posten delas ut varje dag och det är en total avsaknad av mobiler och paddor.
När författaren träffar sina kompisar som bara pratar om sina jobb så blir det uppenbart för mig att den HEMLIGA KLUBBEN verkligen existerar. Klubben för dem som har barn. Du stängs effektivt ute från den innan du får barn men direkt när du fått barn välkomnas du med öppna armar även om klubben är superhemlig. Det är som två helt skilda världar, en för dem som har barn och en för de som saknar. De som har barn pratar inte om vissa saker med de som inte har barn, precis som det anses ofint att prata om värnplikten/lumpen med de som inte var med/eller har gjort sin plikt för landet. När jag läste boken kom jag att fundera på om det är så att många pappor tror att det som de upplever är otroligt unikt och speciellt. Det finns pappor som skriver böcker, det finns de som har ett behov av att skriva om sina upplevelser på en blogg (som jag) och vissa som bara delar med sig av sina upplevelser i den hemliga klubben.
Även jämställdhet tas upp i boken. Han beskriver hur det i hans bekantskapskrets fanns en ambition om att dela föräldrarledigheten lika men att det ofta blev 80% (mammor) och 20% (pappor) ändå, dvs. mamman tog 80% av föräldraledigheten. Även om författaren själv tog 6 månader plus 10-dagar. Den fördelningen har ändrats, i vart fall i min bekantskapskrets. Det kan bero på flera saker, dels att trenden går mot större pappaledighet, statlig reglering i form av "pappamånader" samt att akademiker tar ut större pappaledighet än icke-akademiker speciellt om bägge föräldrarna har högre utbildning (utredning från försäkringskassan-2016.). Tydligen är det så att enligt samma utredning så var det bara 44% av männen som tog ut mer än 60 dagars föräldraledighet. Enligt en senare undersökning (Försäkringskassan 2018) så är uttaget av föräldraledighet (dvs att bägge föräldrar minst tagit ut 40%) jämställt hos bara drygt 5% av föräldrarna. Dvs. extremt lågt. I min bekantskapskrets brukar fäder ta ut minst 6 månader.
Tror kanske att jag själv ändå sticker ut. Jag tar ledigt från jobbet då och då under de första månaderna för att frun ska kunna fortsätta med sina styrelseuppdrag. Dessutom har jag en kompis som blev uppringd av en headhunter om ett jobb och istället för att ta det själv så tipsade han headhuntern om sin egen fru som sedan fick jobbet.
Författaren känns som en typisk vänsterkulturell journalist som bor i Majorna, är feminist och lyssnar och refererar till musik och ogillar marknadsekonomi, företagande men gillar fotboll. Ytterligare ett exempel på bokens ålder är författarens reflektioner om TV-reklamen. Det var absolut så att under författarens pappaledighet så var det fortfarande vanligt med linjär-TV (Tv-sända program som visades samtidigt för alla utan möjlighet till personlig anpassning). Då stod TVn ofta på och en stor del av befolkningen följde samma program och serier. Därför blev TV reklam väldigt effektiv och många reklaminslag blev snackisar. själv har jag inte sett någon TV-reklam på månader och jag har inte ens linjär-TV.
Författaren fick sin son 1998 dvs. 21 år före mig och han avslutar föga uppmuntrande sin bok med att de allra flesta skilsmässorna sker under det första barnets levnadsår men slätar ut det med hur totalt misslyckad hans ungdomsidol Jack Kerovac (författare) var som familjefar.
Min slutsats är att boken är intressant och ger en inblick i hur pappalivet kan uppfattas och vara även om det har några år på nacken.
Eftersom jag läste boken när jag själv var nybliven pappa (min son var 6-7 veckor gammal) så kunde jag jämföra mina egna upplevelser så långt med författarens. Därför så blir denna recension lite mer av betraktande och resonerande karaktär än de vanliga recensionerna här på bloggen.
Författaren berättar om hur det var att vara pappaledig i Göteborg i början av 00-talet, i en tid då han själv tyckte att det var väldigt ovanligt att pappor tog hand om sina bebisar och dessutom framgår det att han var väldigt osäker i sin roll. Det var en tid innan smartphones och då e-handeln var i sin linda. Trots det är det ett stort igenkännande i hur vardagen förändras radikalt när man får barn; ex att jobbet känns meningslöst,. trafikbullret plötsligt blir irriterande och alkohol tappar sin lyster.
Författaren verkar ha haft ett otroligt fritt och flexibelt jobb och skriver som om orden som hamnar i boken vore hans fria tankar, lite som talspråksbetraktande eller ett informellt brev. Han jämför förälskelsen i en dejt med förälskelsen till det nyfödda barnet och är rädd att förälskelsen till barnet ska ebba ut så som en förälskelsen till en ny kärlek ofta gör.
Något som han gör bra är att ta upp amningsproblematiken. Han beskriver mjölkstockning ur ett berättarperspektiv utan undervisning eller checklistor. Det är en mycket större utmaning (med amning) än vad man kan tänka sig och det är väldigt lite information om det innan födseln. Amningen är egentligen inte något som någon pratar om innan man får barn men efter det så berättar alla vilka problem de haft. Problematik med amningen är otroligt vanligt.
Författaren är fysiskt inte en så vältränad person och har dåligt självförtroende. Just därför måste jag ge cred till honom för hans mod då han beskriver sina svaga sidor. Han får det både rätt och fel när han skriver "Man får inte ta det för allvarligt" [att ta hand om barn] vilket är helt rätt men i nästa mening skriver han "Det är enklare för tjejerna //:// de föds ju till morsor", vilket jag inte alls tror på.
Under författarens pappaledighet (början av 00-talet) så var det fortfarande ovanligt att se ensamma pappor med barnvagn i Göteborg och jag undrar hur det är nu. För i Stockholms innerstad ser jag ensamma pappor med barnvagnar varje dag och på vissa av mina promenader ser jag fler pappalediga än mammalediga. På 00-talet i Göteborg så verkade det fortfarande vara så att pappan mest var "pappaledig" under jul/nyårshelgen, somrar samt för att mamman skulle kunna laga mat hemma och städa. Där känner jag inte alls igen mig, det känns så otroligt ålderdomligt.
En rolig grej är att han skriver att "förutom med min mamma så har jag aldrig varit mer organiskt sammanhängande med någon" vilket påminde mig om när jag prövade min sons koksalts lösning (mot nästäppa) för att kontrollera hur det kändes att få koksaltslösning i näsborrarna. Den fungerade även för mig. Även själva förlossningen beskrivs och hur den gick till rent praktiskt från hur de åkte in till att de fick sitta i ett förlossningsrum och allt runt omkring. Det som slår mig är att den tekniska apparatur som användes även den redan är föråldrad, t.ex.. de pappersremsor som EKG-apparaten spottade ut sig (de är ju digitala nu för tiden).
Någonting. är sig dock fortfarande likt och det är läkarnas oförmåga att kommunicera om förhållandens tillstånd. De är extremt duktiga medicinskt men författaren påpekar, jag håller med och internationella studier pekar på att svensk vård är i absolut världsklass men däremot lyckas inte svenska läkare att kommunicera till patienterna.
Mot mitten av boken börjar författaren beskriva samtliga händelser under en dag. PÅ ett sätt är det intressant men när han skriver "tvätten i tvättmaskinen är inte riktigt klar än" så känner jag att jag kan öka lästakten lite. När vardagen beskrivs i detalj så märks tidsskillnaderna än mer. Författaren använder tygblöjor, skriver inköpslistor på papperslappar, den fysiska posten delas ut varje dag och det är en total avsaknad av mobiler och paddor.
När författaren träffar sina kompisar som bara pratar om sina jobb så blir det uppenbart för mig att den HEMLIGA KLUBBEN verkligen existerar. Klubben för dem som har barn. Du stängs effektivt ute från den innan du får barn men direkt när du fått barn välkomnas du med öppna armar även om klubben är superhemlig. Det är som två helt skilda världar, en för dem som har barn och en för de som saknar. De som har barn pratar inte om vissa saker med de som inte har barn, precis som det anses ofint att prata om värnplikten/lumpen med de som inte var med/eller har gjort sin plikt för landet. När jag läste boken kom jag att fundera på om det är så att många pappor tror att det som de upplever är otroligt unikt och speciellt. Det finns pappor som skriver böcker, det finns de som har ett behov av att skriva om sina upplevelser på en blogg (som jag) och vissa som bara delar med sig av sina upplevelser i den hemliga klubben.
Även jämställdhet tas upp i boken. Han beskriver hur det i hans bekantskapskrets fanns en ambition om att dela föräldrarledigheten lika men att det ofta blev 80% (mammor) och 20% (pappor) ändå, dvs. mamman tog 80% av föräldraledigheten. Även om författaren själv tog 6 månader plus 10-dagar. Den fördelningen har ändrats, i vart fall i min bekantskapskrets. Det kan bero på flera saker, dels att trenden går mot större pappaledighet, statlig reglering i form av "pappamånader" samt att akademiker tar ut större pappaledighet än icke-akademiker speciellt om bägge föräldrarna har högre utbildning (utredning från försäkringskassan-2016.). Tydligen är det så att enligt samma utredning så var det bara 44% av männen som tog ut mer än 60 dagars föräldraledighet. Enligt en senare undersökning (Försäkringskassan 2018) så är uttaget av föräldraledighet (dvs att bägge föräldrar minst tagit ut 40%) jämställt hos bara drygt 5% av föräldrarna. Dvs. extremt lågt. I min bekantskapskrets brukar fäder ta ut minst 6 månader.
Tror kanske att jag själv ändå sticker ut. Jag tar ledigt från jobbet då och då under de första månaderna för att frun ska kunna fortsätta med sina styrelseuppdrag. Dessutom har jag en kompis som blev uppringd av en headhunter om ett jobb och istället för att ta det själv så tipsade han headhuntern om sin egen fru som sedan fick jobbet.
Författaren känns som en typisk vänsterkulturell journalist som bor i Majorna, är feminist och lyssnar och refererar till musik och ogillar marknadsekonomi, företagande men gillar fotboll. Ytterligare ett exempel på bokens ålder är författarens reflektioner om TV-reklamen. Det var absolut så att under författarens pappaledighet så var det fortfarande vanligt med linjär-TV (Tv-sända program som visades samtidigt för alla utan möjlighet till personlig anpassning). Då stod TVn ofta på och en stor del av befolkningen följde samma program och serier. Därför blev TV reklam väldigt effektiv och många reklaminslag blev snackisar. själv har jag inte sett någon TV-reklam på månader och jag har inte ens linjär-TV.
Författaren fick sin son 1998 dvs. 21 år före mig och han avslutar föga uppmuntrande sin bok med att de allra flesta skilsmässorna sker under det första barnets levnadsår men slätar ut det med hur totalt misslyckad hans ungdomsidol Jack Kerovac (författare) var som familjefar.
Min slutsats är att boken är intressant och ger en inblick i hur pappalivet kan uppfattas och vara även om det har några år på nacken.
Intressant citat från boken
- som pappa som går runt ensam med barnet så gäller det att "utnyttja vissa fördomar till sin egen fördel" sid 35
Boken kan hittas på bibliotek men kan också höras på i en streamingstjänst som ex: BOOKBEAT (en streamingtjänst för böcker, länken är en affliatelänk) eller Nextory (en streamingtjänst för böcker, länken är en affliatelänk)
Länkar till fler boktips:
- Gravidböcker för pappor - bra böcker för den kommande/nyblivna pappan
- Böcker för bebisar - bra första böcker för en nyfödd bebis
- Dejtingböcker - så blir du en mästerdejtare
- Tips på bra deckare & andra lättlästa böcker - slappna av och bara läs, helt utan krav
- På bloggen finns i övrigt sammanfattningar/referat av böcker om sparande som ska hjälpa dig att skapa en ekonomisk frihet. När du väl har uppnått den ekonomiska friheten eller är på god väg dit kommer du att inse att din egna personliga utveckling är viktig (om du inte redan visste det innan) därför finns boktips om personlig utveckling.
- För att uppnå mellan livets alla viktiga pelare så finns även boktips om relationer, barn, karriärutveckling (jobb) och inspirationsläsning om näringslivsprofiler.
Minifakta om boken "Koka makaroner":
- Skriven: 2002
- Tryckt: 2012
- Sidor:128+5 sidor
- Förlag: Bra Böcker
- Ursprungsland Sverige
Andra böcker som jag rekommenderar som jag skrivit om är:
- Föräldraskap:
- Pappalogi- en riktigt bra pappabok
- Sparande:
- Så här blir du miljonär i hängmattan - en enkel, kort, lättläst bok om sparande på svenska
- The richest man in Babylon - en klassiker & bra introduktion till sparande
- Rich Dad poor dad - en av världens mest sålda böcker inom
privatekonomi
- Näringslivsprofiler
- Min hemlighet - om och av Petter Stordalen, den norska superentreprenören
- Karriärutveckling:
- Mentorskap i praktiken – Så kan du lägga upp ett mentorskap
- Personlig utveckling:
- How to win friends and influence people – Så blir du street smart på riktigt
- Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Du kan styra ditt liv med tankekraft
- Relationer:
- Män är från mars och kvinnor är från Venus
Klassisk(och föråldrad som gör den rolig) bok om relationer mellan män och kvinnor
- Politiska essäer
- Är kvinnogympa förtryck? - hur är det med toleransen i samhället och vad bör vi acceptera och vad bör vi ställa krav på att andra ska anpassa sig till? Denna bok diskuterar bland annat det.
- Framtidsskildringar
- Brave New World - Du sköna nya värld - en dystopisk framtidsskildring av Aldous Huxley
Har du hittat fel? Säg gärna till då så
försöker jag rätta så fort jag kan.
Kommentera gärna.
/Redaktören Bokfakta
Twitter: @bokfakta
Boken läst, sammanfattad och reflekterad över i september 2019
Redaktör: Grundaren av bokfakta
Källor:
Bok: Koka makaroner av Johan Nilsson, skriven 2002, tryckt 2012, Bra Böcker
Egna betraktelser, reflektioner och
upplevelser
Försäkringskassan, statistik om föräldrapenning, 22 september 2019, https://www.forsakringskassan.se/statistik/barn-familj/foraldrapenning
Försäkringskassan, statistik om föräldrapenning, 22 september 2019, https://www.forsakringskassan.se/statistik/barn-familj/foraldrapenning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar